Inte alltid lätt att vara yngst :-)

Ibland får Khione sina fiskar varma särskilt av Solo och Tilia. Nu bjuder Khione alltid in till den typen av bus så hon är rätt nöjd när de andra två trycker till henne :-). Bus mellan siberians kan ibland se rätt ruffligt ut men det är i grunden väldigt godmodigt och påhoppen är väl avvägda. De är väldigt duktiga på kroppskontroll. Det syns tydligt i leken.

Töväder

Nu är vi på väg att säga farväl till snön för den här gången. Några dagar med tö, regn och blåst har gett oss snöslask, isgata och t o m fläckar av barmark. Tack och lov går det bra för vovvarna att springa i skogen. Där är det inte halt utan bara blött och snöslaskigt. De flesta vovvarna undviker de små sjöarna som bildas av allt smältvatten men några friskusar springer rakt ut i plurret!

Dunder och Kira håller sig vid sidan av pölarna.

Tasha på säker mark 🙂

Keiko och Kira har kapplöpning!

Kes forcerar en av pölarna!

Khione på det torra.

Solo missbedömde nog läget och satsade på den djupaste delen…:-)

Tilia håller sig så långt ifrån pölarna som hon kan 🙂

Uhura sträcker ut på djupet 🙂

Dunder <3

Det var allt för den här gången! //Tilia

Den vita vintern håller i sig

Den fina vita vintern har fortsatt att hålla i sig. Vissa dagar med temperaturer ner mot -20 men andra dagar med modestare grader som ett par minusgrader. Igår hade vi dessutom snöstorm igen så pulsar vovvarna runt i djupsnö ännu en gång. De är väldigt nöjda!

Sepp kallar till möte 🙂

Tilia som bästa skidkompis

Tasha

Kira

Farbror Fram som idag fyller 15,5 år <3

Boogie med frost i pälsen

Tur igår kväll när snöandet hade lagt sig

Solo o Khione inspekterar skottandet 🙂

Tilia i sin obligatoriska snöhög efter träningen. Hon är inte lätt att se alltid.

Khione har hittat en särskilt skön sovplats <3

Bara ett par minusgrader…då föredrog Solo kojtaket som sovplats <3

Tokiga kusiner :-)

De tre tokiga kusinerna – Tilia, Khione och Sepp. Den närmaste gemensamma nämnaren för de tre är Snowstreams Tradus Philomelos – kallad Melos. En härligt busig kille vars lekgener har gått i tydligt arv <3.

Khione & Sepp

Tekniken att fälla sitt ”offer” är inte dålig 🙂

Flocken höst 2007

På sensommaren 2007 utökades vår lilla hundtrojka med två vovvar. Noja, Noxie och Nea fick sällskap av Matic (valp) och Simone (6 år). Simone var en van draghund så nu hade vi fyra glada vovvar som kunde arbeta tillsammans framför vår 3-hjuling. Noja och Simone var dessutom två bra ledarhundar – pålitliga och fokuserade. Matic, som bara var liten valp, fick växa till sig något knappt år innan hon också tog plats i spannet. Hon blev en stor tillgång. Vid det laget hade Noxie bestämt sig att det där med drag var inte hennes grej så fyrspannet fanns kvar men i lite annan sammansättning. Det blev många fina turer med de vovvarna.

Flocken 2007 – från vänster Noxie, Noja, Matic, Simone och Nea.

Matic, Simone och Nea.

Lilla Matic <3

Första fyr-spannet – Simone, Noja, Noxie och Nea.

Soffmys var de vovvarna också väldigt duktiga på <3. Noxie, Matic och Simone.

När vovvarna får besök

Alla våra vovvar har under alla tider varit väldigt glada i besök. Så klart möts alla besökare initialt av en kakafoni av ljud – ylande, skällande och alla andra ljud som en glad husky kan uppbringa! Därefter vill alla hälsa och helst alla på en gång…..:-). Även för den mest vana hundmänniska blir det sistnämnda lite väl överväldigande så de får hälsa några i taget.

Hundarnas lycka är särskilt stor när de besökande ger varje hund massor med tid. Det är verkligen julafton för en husky.

Igår hade vi just ett sådant besök. Tusen tack och välkomna snart igen Felicia & Camilla hälsar vi och alla vovvarna!

Några bilder från besöket. Fotograf i samtliga fall: Camilla W.

Felicia med Kira, Keiko, Kes, Dunder

Dacke 

Boogie kollar om han nog ändå inte är lika lång som Felicia 🙂

Tilia 

Felicia & Kira 

Camilla & Fram 

Flockmys. Alla vovvarna fäller förstås för fullt också så vi var till slut nästan lika välpälsade som dem :-).