Det är nu ett år sedan Fram lämnade oss. Vi fick en lång fin tid tillsammans och det är vi väldigt tacksamma för. Men man önskar alltid att den gemensamma tiden hade varit längre. Det är lika svårt varje gång att mista sina nära vänner.
Tacksamt är dock att vi många kära minnen från vår tid med Fram. Vi har upplevt mycket tillsammans. Framför allt har vi levt tillsammans i nästan 16 år och delat vår vardag i både stort och smått. Här är några bilder och minnestexter från vår tid med Fram som vi vill dela med oss av:
Fram kom till oss när han var nio månader. På sin väg söderut från norra Jämtland mellanlandade Fram hos vår vän Sofia Ericsson i några dagar. Påhittig som Fram var så lyckades han ta sig ut ur hennes hundgårdar en dag när Fia var på jobbet. Det var en väldigt glad kille som mötte henne på gårdsplanen! Rundfrågning bland grannar om de sett Fram under dagen visade att Fram troligtvis hållit sig på gården för ingen annan hade sett honom :-). Den bilden stämmer väl med vår erfarenhet av Fram. Han var inte någon rymmarhund. Däremot ville han väldigt gärna vara med sin matte och husse – en väldigt föraratrogen kille. Foto: Sofia Ericsson.
Fram blev snabbt en del i flocken som då bestod av drygt 10 hundar. Här samsas han med Tella och Zaazaa i ena hagen.
En dag i hagen för Fram med Hot-Shot, Sirkos och Tella.
Vintern 2010 blev Frams första tur till Drevdagen. Här i gott sällskap med Matic, Simone och Dacke.
Frams faster Simone blev direkt en väldigt god vän och trygghet. Simone var en tjej som betydde mycket för flera av våra hundar med sitt lugn och sin vänlighet men det kändes som hon hade en särskild relation till just Fram.
Fram var en riktig arbetsmyra i selen som ung. Han ville alltid med ut på träning men spannet kom aldrig iväg fort nog för honom…. Det påtalade han gärna och högljutt….:-).
Viljan att komma med ut höll i sig även när Fram lämnade spannet. Han var flitig promenadkompis både på egen hand och med kompisar.
Vinterpromenad januari 2024
Fram väntar på matte en vacker vinterdag 2013.
Det blev flera besök i Drevdagen för Fram. Här på väg ut på ännu en långrunda med kompisar.
Så klart blev det också tävlingstillfällen för Fram. Sprint och medeldistans på snö och en hel del barmark. Här obegränsad medeldistans i Åsarna 2011. Foto: Josefin Andersson
Polarhundsmästerskapen i Strömsund 2012 – 6-spann sprint. Foto: Josefin Andersson
Begränsad medeldistans I Ryssjön 2013. Foto: Josefin Andersson
Vildmarksracet 2014.
Barmark Ullstorp 2012
Men tävlingar i all ära. Den mesta tiden har vi ändå tillbringat tillsammans här hemma. Mycket mys och bus med både två- och fyrbenta.
Fram utsåg sig själv tidigt till flockens polis. Hot-Shot hade den rollen först men efter honom tog Fram vid. Tyvärr för Fram var det inte alltid så att hans polisära insatser togs på så stort allvar av flockmedlemmarna….:-). De ignorerade helt enkelt honom. Men Fram gav sig inte utan höll hårt på sin roll ända in i det sista <3.
2016 blev Fram pappa till Solo. Vi parade Skade och Fram och resultatet blev en hanhundsvalp – Solo. Här är far och son tillsammans.
Fram gillade valpar. Han tog sig an Boogie på bästa vis när Boogie kom till oss 2013. Lekte och busade med honom. När Lillio och Khione föddes 2020 fanns han också med och höll eget öga på dem. Här med Lillio.
Fram älskade att följa med på utflykter. Han var också lättsam att ta med. Älskade att åka bil, blev alltid lika glad över alla människor som vi mötte och charmade dessutom de flesta. Här på en utflykt i Lomma.
Här på en tur på Österlen.
Under en period var Fram väldigt flitig i utställningsringen. Han gillade att visa upp sig och han var förtjust i uppmärksamheten han fick av domaren. Tyvärr drabbades Fram av förstorad prostata och fick kastreras 2018 och därefter fick han inte ställas ut mer. Lite tråkigt eftersom han verkligen gillade aktiviteten. Foto: Ylwa Malmberg
Fram var en väldigt speciell hund. Han var som en enda stor vit nallebjörn – full av gos och mys. Han delade också med sig av myset till alla som ville och var helt omättlig. Han älskade människor och människor älskade honom. Han lämnade ingen oberörd.
Fram fick vara realtivt pigg in i det sista. Våra rundor blev visserligen kortare men Fram var lika lycklig varje dag när det var promenaddags. Han fortsatte också att hålla ett öga på flocken. Särskilt de lite yngre medlemmarna som ju behövdes ses efter! Här är Fram på 15-årsdagen.
Fram – så älskad och så saknad!
